Bakgrund

Jag tror att det började någon gång i höstas när Anton och jag var ute och vandrade i Store Mosse:

"Tänk om man fick känna sig fri någon gång. Det är alltid något man måste anpassa sig till, en mall som ska följas, plaster och tider då man ska befinna sig någonstans. Jag har aldrig varit fri. När man har gått i skolan har man vetat när sommarlovet slutar, när man jobbar vet man när semestern är slut. Tänk den dagen då man bara kan vandra omkring, bara gå vart man vill och leva av naturen."

Vi fortsatte att drömma oss iväg:

"Tänk att bara kunna njuta av vad man ser, följa en stig, bada i en sjö, göra en eld att laga mat över..."

Då både Anton och jag jobbade, och med en saftig lägenhetshyra, var detta endast drömmar och något som aldrig kunde bli verklighet. Man var ju tvungen att få in pengar på något sätt, man måste ju överleva. Än en gång fick vi inse att drömmar är oftast bara drömmar och inget som går att göra verklighet av.

I höstas slutade Anton på sitt jobb, vi sa upp vår fina lägenhet och flyttade in i en liten stuga på 16 kvm, och nu är planeringen i full gång. I juni går mitt vikariat ut, då börjar friheten!!

/Beata


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0